Blood & oil.

Något om diplomati.
DN:s ledarsida pratar idag ganska rörigt om Bildt och Libyen. Kontentan är att Bildt (och DN-redaktionen) är smart, och alla andra är dumma i huvudet. Att kräva att Bildt ska fördöma Khadaffis våld, eller det faktum att han sitter kvar, är något som bara dubbelmoraliska, naivt idealistiska socialdemokrater och journalister kan göra.
DN säger att:
- Bildt BÖR fokusera på svenskarna i Libyen, för det är detta han kontrollera (det kan han väl inte, men ja, svenska staten har ett särskilt ansvar för svenskar utomlands, naturligtvis).
- Bildt BÖR inte kräva Khadaffis avgång för diktatorer finns det ju överallt.
- Sverige BÖR inte ta enskild ställning för alla effektiva sanktioner eller uttalanden kan bara ske genom EU.
- Bildt BÖR inte stödja oppositionen för det finns ingen enad opposition att stödja.

Om vi bortser från det faktum att det är skillnad på att förhandla med diktatorer i tider där ingen annan utväg finns (citat DN: Ska Bildt kräva Assads, Ahmadinejads eller "Kinas presidents" (undrar om dom bara inte orkade kolla upp vad han heter) avgång varje dag?), och på att inte stödja folket när det faktiskt gör försök att införa demokrati, så är det de sistnämnda argumenten jag stör mig på.

Bildt har sagt att han inte "stöder vare sig den ena eller den andra sidan" och DN poängterar, till hans försvar, att detta är rimligt eftersom det inte finns någon "andra sida". Det är ju just det som är problemet! Det handlar inte om att ta ställning mellan två parter, det handlar om att en diktator skickar flygvapnet på sitt folk. Ett folk som är splittrat, som inte drivs av någon maktlängtan, som förenas bara av sin önskan att bli fria från sin diktator. Det finns ingen andra sida att stödja, därför borde inte Bildt tala som om det vore så.

DN blandar också ihop detta att kräva någons avgång med att fördöma våldsanvändning. om Bildt inte vill kräva Khadaffis avgång, fine, men det kan inte vara vettigt att kalla bombning av demonstranter för "stabilitet". Att fördöma bombandet av civila är väl inte särskilt kontroversiellt? Herregud, i Stockholm vajar frihetsflaggan från den libyska ambassaden. FN:s människorättskommission uppmanar alla medlemmar att t.o.m. ingripa mot våldet. Tysklands utrikesminister med många andra har tagit ställning mot Khadaffis våld. Så det går. Är inte ens särskilt svårt.

DN poängterar också att sanktioner tar tid att verka, att det inte finns mycket omvärlden kan göra för att påverka läget i Libyen och att Sverige borde agera genom EU istället för ensamt.

Hm, är det inte ganska svårt att införa sanktioner mot något som man inte först har tagit ställning mot? "Jag stödjer varken den ena eller den andra, men jag inför sanktioner mot den ena", klingar inte så himla bra.

Det känns också som att DN inte gör annat är förespråkar att Sverige ska agera genom EU nuförtiden. Nog för att dom är folkpartister, men det borde väl finnas gränser? EU:s oerhört pinsamma hantering av det här, med Italien som springer runt och öppet stödjer Khadaffi i rädsla för islamisering och "flyktingvågor av bibliska proportioner", visar med all önskvärd tydlighet att EU inte är rustat att effektivt hantera åtminstone den här situationen. Om vi ska vänta på att EU ska ta sig samman och gemensamt agera får vi nog vänta väldigt länge.

Omvärlden kan kanske inte göra särskilt mycket. Men det betyder inte att vi inte ska försöka. Människor runt om i Mellanöstern har gått samman och arbetat med ett tydligt uttalat syfte att få demokrati och mänskliga rättigheter. Det har de gjort själva, och det gör mig så glad att jag vill gråta. Men förr eller senare kommer västvärldens agerande i detta att utvärderas.

Mellanöstern och västvärlden har genom agerande från båda sidor gått i polemik med varandra. Frågan om hur utvecklingen kommer att bli i de länder vars diktatorer nu har störtats kommer förmodligen att till viss del påverkas av deras inställning till väst. Vi har nu en chans att visa att vi står på deras sida, att vi faktiskt står bakom allt vårt fina prat om demokratiutveckling. Om vi inte uttalar oss, om vi inte ser över vad vi kan göra för att stödja folkets frihetssträvan, om det enda vi talar om är stabilitet, flyktingströmmar, olja och islamisering - dvs om vi visar att vi bara är själviska djävlar som inte alls bryr oss - DÅ kommer Mellanöstern inte att utvecklas mot västvärldens håll, då kommer islamismen att slå rot, då kommer vi inte att få förtroende att hjälpa och stödja länderna, och västvärlden kommer inte att användas som en förebild. För vem vill bli som vi?