Det började oskyldigt nog. Det var så roligt att titta på dockskåpen i Amsterdams och Utrechts museer (bredvid den murriga astråkiga holländska konsten var de hysteriskt glammiga), leksaker för adelsdamerna som kunde ägna massor av tid åt att tänka ut och beställa silvermöbler och minikonstverk av kända konstnärer.
 |
| Tagen härifrån |
Sedan tittade jag igenom SVT:s barnprogram (barnkulturbesattheten har vi ju redan pratat om), och stötte på Philofix. Åh vad charmigt, en söt tjej med hängslen och puffärmar som gör pyssel av sina fulaste grimaser och bajskorvar av chokladbollssmet (i den upplaga av Sju sorters kakor som vi hade hette det negerbollar, vad är det för värld man har vuxit upp i?).
Sen blev jag tokig. Tittade på ALLA program. I ett sträck. De flesta pyssel som Philomene gör är ju naturligtvis anpassade för barn, massa smågrejer av tändsticksaskar och leksaksgrejsamojs. Men undan för undan började jag tänka på vad jag hade hemma och hur jag skulle kunna ändra på det.
Jag gillar verkligen att vara hemma, och gillar verkligen fina saker. Så då är det ju konstigt att det inte alls avspeglas i mitt hem. Men jag har aldrig varit sådär bra på att inreda så att det blir mysigt, oftast är det bara ett mischmasch av grejer (plus förstås väldigt stökigt). Och så är det ju prioritering - att verkligen ta sig tid (och pengar) att fixa med sånt här. Och inspiration - att veta vad man är ute efter när man går in på Myrorna. Och talang - jag har aldrig varit den konstnärligaste personen, och fick nätt och jämnt G i både sy- och träslöjd. Och så plats - femton kvadrat och delat kök är inte riktigt optimalt för en uppsjö småpryttlar (vilket iofs inte har hindrat mig från att skaffa dem).
Resultatet är att alla mina möbler är tråkiga ikea-grejer, alternativt sånt som bara har dykt upp gratis i min väg - furubokhylla, fula träbord som redan fanns i rummet när jag flyttade in, billigaste ikea-soffan, trasiga lampskärmar och massor av vykort/planscher istället för genomtänkta, optimalt placerade tavlor.
Men pyssel = knark, visar det sig, och jag blev plötsligt beroende. Hittills har jag hållit mig undan alla sabla inredningsbloggar men nu har jag spenderat ohemult mycket tid på Underbaraclara och har tusen planer för vad jag ska göra med allt skit hemma så fort jag sätter foten innanför dörren.
Det här skulle också kunna ha sin förklaring i att jag helt enkelt saknar mitt hem - en plats där sakerna är mina, där jag har möjlighet att lägga energi på att fixa till grejer om jag skulle vilja, där jag inte vaknar av en unge som skriker lungorna ur sig varje morgon, och där jag inte ligger stelt vaken om nätterna och lyssnar på hur mössen äter i väggarna. Isåfall rinner väl lusten av mig så fort jag kommer hem, men hittills har jag följande projekt i skallen:
Ivar-bokhyllan - måla om! Och/eller så ska jag papiermachera/klä in hyllplanen. Och/eller så är jag ganska sugen på att sticka såna där små graffiti-konstverk och klä in den med.
 | |
| Såhär ungefär. (Jepp, jag hjärta Knitta.) Bilden är från scrolla&sålla |
Fult soffbord (som jag tänkte slänga ut för att det tar för mycket plats, men som blivit kvar för det är ganska praktiskt med ett bord, liksom) - måla om! Och/eller ska jag köpa plexiglas och klä in det med tyg under.
Ful stol - klä om! (sticka???)
Tänkte också försöka hitta något slags tema för tavlor, för en gångs skull, och nu har jag ju massor av retroreklam och en stor 50-talsbild, så jag ska försöka göra nåt med det (det är rätt klyschigt med retro, men jag är ju en klyschig filur så det gör inget).
Sen är det bara att börja baka surdegsbröd, sätta potatis och försöka lära mig att inte ta död på alla mina krukväxter. Göra cupcakes (bakning är tydligen bara för antifeminister) och börja försörja mig på att blogga istället för att plugga färdigt juristutbildningen.
Hur mycket sätter ni på att jag inte kommer genomföra ett enda av de här projekten?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar