Wot do u call it?

Ja, vad ledsen man blir. Ett hedersmord har skett, och jag tänker förstås på kvinnan som dog och på hennes närstående. Men jag tänker också på det politiska klimatet och hur vi fan aldrig kommer nånstans. När Fadime dog blev folk medvetna om hederskultur, det började diskuteras, bemötas, utbildas. Nu sker ett hedersmord och vad händer? Vi börjar prata om att vi inte får prata om det.

Eva-Britt Svensson tycker att begreppet hedersmord är rasistiskt, därför att det pekar på etnicitet som förklaring till våld mot kvinnor. Det här är inget nytt, jag har hört många personer, framförallt på vänsterkanten tyvärr, som säger samma sak. Hederskultur finns inte. Det finns bara patriarkat.

Hederskultur är en produkt av patriarkatet, det är jag med på. Men det är en väldigt specifik produkt som påverkar otroligt många människors liv, och det försvinner inte bara för att vi blundar. Det vi kallar för "mäns våld mot kvinnor" idag tror jag många likställer med våld inom en kärleksrelation (fast man missar alla samkönade relationer där våld tyvärr också förekommer). Det är ett allvarligt problem som omvärlden ofta inte kan hantera, som många ser men inte reagerar mot. Påminner om hederskultur alltså. Men det är våld i en kärleksrelation, en person som kontrollerar en annan, och har därmed ganska många olikheter gentemot hederskultur. Bra så. Vi behöver jobba olika med olika typer av problem, oavsett om de stammar ur samma typ av samhällsstruktur.

Vi (feminister) gör vårt bästa för att bemöta misshandel i relationer, med kvinnojourer, socialtjänst, utbildning, diskussion - vi måste göra samma saker för offren för hederskultur. Vi måste bemöta det. Att vi inte skulle få tala om hederskultur eftersom det 'hänger ut en grupp människor från Mellanönstern' (citat från vår kära Kamali, låt mig inte börja prata om honom...), det är som att säga att vi inte får tala om kvinnlig könsstympning, för det pekar ju ut en grupp människor från Afrika (och är det inte också en variant av mäns våld mot kvinnor?). Det är helt absurt, vi måste få prata om både hederskultur och könsstympning och våld i nära relationer, för de är alla stora problem, oacceptabla beteenden som tar olika uttryck och måste bemötas på olika sätt.
Mord är mord säger Eva-Britt, men betyder det att misshandel är misshandel - att vi inte ska prata om våld i nära relationer för det är som vilket våld som helst? Nej, det menar hon förstås inte. Men det är samma absurda liknelse tycker jag. Ojämställdhet är inte hederskultur. Våldtäkt och relationsvåld är inte hedersvåld. Vi kan prata om patriarkatet som bakomliggande anledning men vi kan inte ignorera hedersproblematik bara för att det inte känns PK, eller bara för att vi har våra egna problem med kvinnoförtryck så därför har vi inget att säga till om.

Men okej, vi ska ha ordtjafs alltså, det är det ni vill? Vad sägs om att titta på likheterna mellan hederskulturen och "vårt eget" svenska samhälle? Vad sägs om att vidga begreppet hederskultur istället för att avskaffa det?
Hederskultur innebär i stort att familjens eller släktens heder är gemensam, så att om en person bryter mot sociala normer så drabbas alla i familjen eller släkten av vanära, framförallt familjeöverhuvudet, dvs mannen. Det finns ofta ett stort mått av kontroll över barn och ungdomar för att de ska bete sig "rätt", det kan handla om förbud att gå ut, att ha pojkvänner, press att gifta sig med någon från en viss grupp, tvångsgifte och hot eller våld ifall barnet bryter mot reglerna, visar sig vara homosexuell eller transperson, osv. Som Sabuni skriver handlar det om så mycket mer än bara ett enstaka mord här och där, det sker varje dag, det utgör livet för otroligt många personer. Även pojkar pressas, både att själva t.ex. gifta sig med någon som föräldrarna har valt, och att hjälpa släkten att kontrollera syskonen (systrarna). Och det här gäller inte en enda tokig man som hotar sina barn - kvinnorna har oftast en lika stor del i att upprätthålla hederskulturen och kontrollera sina barn. Det är alltså inte strikt talat en fråga om mäns våld mot kvinnor.

Finns det något i det här som påminner om vårt svenska samhälle? Vad sägs om... svenska frikyrkor? Jehovas vittnen där personer som avviker från rätta vägen utesluts från gemenskapen och fryses ut totalt (även av sin familj)? Trosrörelsen där man anser att sjukdomar och fattigdom är Guds straff? Knutbypastorn som hellre mördade sina fruar än att skilja sig? Pressen att gifta sig med någon av den rätta tron? Kontroll av barnen så att de inte har sex innan äktenskapet, eller kärleksrelationer med personer utanför gruppen?
Och vad sägs om det svenska sekulära samhällets syn på kvinnors sexualitet? Är den deras egen? Blir inte alla kvinnor någon gång i sitt liv (eller jag skulle snarare vilja säga många många gånger i sitt liv) kallade för hora eller nedvärderade på andra sätt som straff för att de är självständiga eller färgstarka? Vad sägs om alla våldtäktsfall där kvinnan måste ta ansvar för mannens sexualitet och där hon fick skylla sig själv för att hon inte varit tillräckligt kysk? Och minns ni den här annonsen? Var det någon som sade "föräldrar kontrollerar sina barns sexualitet"?

Jag menar inte att det här är samma sak, det hoppas jag att ni förstår av det jag skrev i början. Men uppfattningen att vi inte får prata om hederskultur eftersom det inte gäller "oss" utan "dom" känns mer rasistisk än att faktiskt göra det - det förutsätter att "vi" svenskar inte har några som helst problem med kvinnors sexualitet eller självständighet. Det har vi. Vad vi inte har är samma syn på kollektivet, på släkten. Därför blir kvinnans heder hennes egen, individuella, men hon kan fortfarande tappa den och straffas för det av samhället i stort (Bjästa, någon?).

Som tur är har många reagerat med rationella, smarta argument om vad hederskultur innebär och varför vi ska bemöta den. Nyamko Sabuni, Elaf Ali, Mattias Flising, Charlie Levin, Maria Hagberg och Inger Stark är några av dem (Ja, jag hänger mycket på Newsmill...). Så kanske har vi kommit nånstans. Kanske är vi inte tillbaka där vi började. Man kan hoppas.

Att vara feminist är att vilja motarbeta hederskultur. Att vara antirasist är att vilja motarbeta hederskultur.
Ingenting annat är rimligt.