Idiot.

Och så det här med jantelagen som diskrimineringsgrund. Jag har liksom väntat in det här, för jag har tänkt att när min totala WTF har lagt sig skulle jag kunna säga något smart om det här. Men det kommer nog aldrig hända, jag är fortfarande i total chock (och skrattparoxysmer). Så vi kör ändå.

Fyra moderata riksdagspolitiker vill införa ett förbud mot att diskriminera p.g.a. jantelagen. Detta är helt sant, se motionen här.  "Att söka medelmåttighet är i sig en dold diskriminering", säger en av dem, Anders Johansson, till tidningen Östran. (Fun fact: Östran har till denna artikel lagt till en liten "faktaruta om jantelagen", som består av direkta citat ur motionen. Hej källkritik!)

En annan, Finn Bengtsson, har gett en intervju i Sydsvenskan, där man kan läsa följande:

Hur ska det gå till rent praktiskt?
– Om en person söker en tjänst och får nej på grund av att den som bestämmer inte unnar personen jobbet så ska det gå att överklaga. Om det sedan går att bevisa att det är jantelagen som ligger bakom ska beslutet kunna upphävas.

Men är det i så fall inte snarare avundsjuka som ni vill lagstifta bort?
– Avundsjuka är en av komponenterna. Det här är ett synsätt som har sin ideologiska hemvist på vänstersidan, det är vanligare i socialistiska länder. Man kräver att alla ska få lika oavsett hur man presterar. Dessutom hämmar jantelagen tillväxten – många tappar sugen när de nedvärderas. Jag är en stor vän av den positiva feedback som finns i USA. Den typen av mentalitetsskifte skulle vårt samhälle behöva.

Ska det vara tillåtet att uppmuntra till jantelagstänkande?
– Yttrandefriheten ska finnas kvar. Man kunde ju förfäkta apartheid också en gång i tiden. Men jag tycker att det är hemskt tveksamt om ett sådant beteende ska förekomma i ett civiliserat samhälle. Om lagändringen skulle gå igenom skulle det bli tydligt att de som förespråkar jantelagen inte har följt den mentala förändring som resten av folket och politikerna har gått igenom. 

Okej. Så om jag inte blir "unnad" ett jobb så ska jag kunna stämma någon. Hur skulle detta ens vara praktiskt möjligt att bevisa? Vidare vill Bengtsson importera den positiva mentaliteten i USA, samt mer eller mindre förbjuda folk från att uttrycka åsikten att alla borde "få lika oavsett hur man presterar" (eftersom det inte borde "förekomma i ett civiliserat samhälle"). Notera också jämförelsen med apartheid!

Det är faktiskt skrämmande. Jag kan förstå att diskriminering sticker i ögonen på folk, eller kanske det borde göra det - det är närmast ett slags negativ kvotering. Poängen med diskrimineringsförbuden är att du inte ska bli annorlunda behandlad, att du inte ska ses som en sämre tillgång eller bli utsatt för trakasserier bara för att du är kvinna eller man/av "utländsk härkomst"/HBT/ung eller gammal/funktionshindrad/religiös. Förbudet mot jantelagen verkar närmast vara ett försök att motverka det här - att återigen öka avståndet genom att krasst säga att vissa är BÄTTRE än andra och det ska de minsann inte behöva bli förtalade för. 

Enligt motionen är det man vill införa istället för jantelagen en mentalitet motsvarande Gnosjöandan, och den anser man kan översättas till det här:

Du ska tro att du är enastående. Du är värd långt mer än du tror. Du kan lära dig det du vill och behöver. Du är bättre än många andra. Du vet mycket mer än många andra. Du har mycket att vara stolt över. Du duger bra som du är. Du ska inte be om ursäkt för dig själv. Du har någon som bryr sig om dig. Du har kunskaper att lära ut. Du levererar. Du gör någonting av dina idéer. Du har kul.

Ursäkta?

Du är bättre än många andra. 

Du vet mycket mer än många andra. 

Du har någon som bryr sig om dig. (!?)

Du levererar.
Du gör någonting av dina idéer. 
Du har kul.

Det här låter närmast som ett CV, eller kanske en kontaktannons (du har någon som bryr sig om dig??), för en moderat entreprenör som vet om att han är "bättre än andra", som "levererar" och "har kul" (nåde honom annars!). Som ska kunna trampa på så många andra som han vill utan att någon får känna sig "missunnsam".

Om du är bättre finns det alltid någon som är sämre. Hela poängen med diskrimineringslagstiftning är att inte behandla andra sämre för att de inte är som du. Hela poängen är att ett sådant tänk ska motarbetas. Inte bejakas.

Tro mig, som smart tjej uppvuxen i kanske en av de gnälligaste städerna i Sverige har jag helt klart starka åsikter om jantelagens ickevara. Men att den används som ett PR-trick* av några moderata rikingar som är trötta på svenskarnas solidaritetskänsla är rent snuskigt.

Alltså det här med politikerförakt. Det är kanske inte en så himla dum idé ändå.

*Citat Andersson: "Det är en ovanlig motion då den inte är så handfast. Men för oss är det viktigt att lyfta frågan och väcka en diskussion." I Östran. = PR-trick.