I think I smell a rat.

Jag berättade ju att vi hade råttfällor i köket, eller hur?
Det gjorde mig ganska freakad men polacken lugnade mig genom att försäkra att de har funnits där i tusen år och aldrig slagit igen. Nu borde jag ju kanske inte blivit så trygg av den informationen med tanke på att fällorna, så vitt jag med mina ringa kunskaper om råttmord kunde skönja, inte såg ut att fungera. Men ändå. De hade sina små intorkade korvbitar som helt klart legat och dammat igen istället för att bli uppätna och det finns tusen katter på gården och jag tänkte att jaja, råttorna har väl övergett det här skeppet.

Råttorna var möjligtvis på semester. Igår när jag stod i köket såg jag någonting litet och svart fara rätt över köksgolvet med åtföljande tapptapptapp-ljud, snabb som blixten var den också. Jag skrek helt hysteriskt, vilket nästan gav stackars Fredrik en hjärtattack, han kastade sig ut från toaletten i tron att jag lyckats skära av mig ett nytt finger.

Köket är helt klart inte min favoritplats i detta hushåll.

Särskilt inte som det ligger granne med mitt rum och dörren in hit inte går hela vägen ner. Nu kan jag ligga vaken på nätterna och vänta på att det ska komma en råtta och krypa i ansiktet på mig istället för att fantisera om min tumme (som faktiskt har bytt färg tillbaka till något människoliknande igen, det verkar som att mitt piratnamn inte kommer att bli Jenny Ninefingers).