Antidote.

Jag vet att jag bloggar för lite, det borde heta veckans istället för dagens, men jag försöker hålla nere antalet inlägg som bara består av apati, gnöl och surigheter. Och just nu är jag lite surig. Jag får liksom ingen riktig ordning på mig.

Men idag var jag på intervju för en praktikplats som jag verkligen vill ha (om du min förhoppningsvis framtida chef hittar hit), vilket gjorde mig väldigt nervös och stissig. Ikväll ska jag försöka bryta mig in på bibliotekets författarmöte med Jonas Hassen Khemiri.* (Fatta att JHK åker till Uppsala och jag inte upptäcker det förrän det redan är utsålt! Alla timmar jag har ägnat åt hans hemsida när det stått: Nästa vecka åker Jonas till... Säffle. Eller Vinslöv. Och så missar jag det när det verkligen gäller.) Och sedan se en rysk ungdomsmusikal kanske. Innan dess ska jag jobba lite, plugga lite och kanske läsa lite Darling. Så det finns hopp, om livet och om mig.

*

Bilden är stulen från en annan blogg som jag också snor följande citat ur:

"Om trettio år kommer den här mannen sitta i Svenska Akademien, no doubt. Han kommer gå i graven som en av seklets största.
Synd bara att han inte finns på riktigt.
Nej, Jonas Hassen Khemiri är nämligen en robot.
Titta på honom.
Han är en maskin av perfektion. Han sprutar ur sig mästerverk i ett omänskligt tempo. Han behärskar tusen svenska språk. Han ser ut som en dröm. Han har ena benet i hiphopvärlden och det andra i den litteräraste av de litterära salongerna och han är alla kulturskribenters älskling. Han är en robot och han är programmerad till en sak: Att bli hyllad.
Så nu vet ni.
Ni dyrkar en maskin."

Well put, fellow bloggare. PS Jag har rättat stavningen så att det blev ännu mer välformulerat. Sån är jag.